“Why is there something rather than nothing?” är en fråga som i sekel förbryllat några av våra mest framstående filosofer. Instinktivt tänker nog de flesta som läser detta på Big Bang, men varför skedde Big Bang? Någonting måste väl ha orsakat även Big Bang, eller? Varför finns det något, när det rent intuitivt verkar lättare att det skulle existera ingenting. Inte du, inte jag, inte någonting som över huvud taget kan räknas som existens.
Den religiöst lagda skulle hastigt komma med det simpla svaret till frågan, “Gud” och detta är även svaret ett av de första kartlagda filosofiska resonemangen ledde fram till, formulerat av Gottfried Wilhelm von Leibniz. Han menade att intet är spontant, att det krävs någon typ av insats för att universum ska ha skapats. Med detta antagande i åtanke menade han helt enkelt att det måste finnas en gud som velat sätta igång universum. Kritiker menar dock att detta är ett antagande taget rakt ur luften, för vem kan säga att det skulle finnas en större sannolikhet för intet än för universum. Även om antagandet stämmer finns det dock ett fundamentalt problem i att hävda Gud som en förklaring till frågan eftersom man då inte tar orsaken till att gud skulle finnas i åtanke. Om universums skapelse skulle behöva en orsak, varför krävs det då inte en orsak till att Gud existerar?
Ur ett filosofiskt perspektiv finns många vägar att ta när det kommer till att formulera ett svar och det finns verkligen inte brist på försök till svar. Det är ju trots allt kanske den viktigaste frågan som finns inom metafysiken, det är frågan som innefattar allt. Den kanske simplaste vägen till förklaring är den formulerad av Bertrand Russell. Han menar helt enkelt att det är ett “brute fact” (som slarvigt översatt till svenska blir “rått faktum”) vilket betyder att det är ett faktum som helt enkelt inte går att förklara. Det bara är ett fundamentalt faktum. Detta är en förklaring som även om den kan ses som tråkig eller ett icke-svar bör få den plats den förtjänar i diskussionen, för någonstans måste det väl finnas ett slut på alla orsaker? Eller kan man leka “varför då leken” med ett litet barn i all oändlighet?
En annan förklaring som delvis liknar den formulerad av Russell men är lite mer utvecklad är tanken om huruvida intet faktiskt kan existera. En av de första filosoferna som studerade intet som ett koncept var Parmenides som helt enkelt kom till slutsatsen att någonting måste existera, att intet helt enkelt bara är ett koncept som inte kan appliceras på verkligheten. Med detta resonemang löses helt enkelt frågan om varför någonting finns med argumentet att någonting måste existera. Hela böcker skulle kunna skrivas om hans resonemang, men kort och gott handlar det om att ingenting kan förändras. Allting som finns kan inte förstöras och har alltid funnits, således är intet en omöjlighet.
Ur en annan synvinkel är frågan om varför någonting finns helt enkelt en omöjlig fråga. Detta kan liknas vid argumentet mot Last thursdayism. Det är kanske en fråga som genom våra logiska resonemang inte går att svara på. För måste inte varje orsak i sig ha en orsak. Frågan ställs som att intet måste vara ursprungspositionen och det som lett till universum, argumenterar man för en början som den av Gud kan frågeställaren alltid ställa en till varför-fråga och “brute fact” positionen kommer oftast inte tillfredsställa frågeställaren.
Last thursdayism
Last thursdayism är teorin om att hela universum tillsammans med alla minnen, fossiler och åldrade planeter skapades förra torsdagen. Det är en icke-falsifierbar teori och går alltså helt enkelt inte att motbevisa. Att en tes är falsifierbar ses ofta som ett krav för att den ska accepteras inom vetenskapen.
Sammanfattningsvis har vi efter årtusenden av vishet inte lyckats lösa frågan om varför någonting över huvud taget finns. Vi kanske är här helt av en slump, tur i så fall tycker jag. Hur som helst finns det många svar på frågan och många till kommer sannolikt formuleras. Till skillnad från flera av de ämnen som det skrivs om här på Partikular går denna fråga fortfarande att lösa och vem som helst kan filosofera kring den, kanske löses frågan av vår näste stora filosof, kanske av dig. Lycka till!