Profilering är en blandning av psykologi och beteendevetenskap kombinerat med uppskattningar av tidigare erfarenheter (fall) som tillsammans hjälper till att sammanställa en lista över möjliga egenskaper hos en okänd gärningsman. Denna lista kallas en profil som hjälper till att minska antalet misstänkta i en utredning.
Profilering används mest för serieförbrytare eftersom det är mer lättare att göra en beteendeprofil när det finns flera brott att undersöka och analysera. Även om profilering inte är lika starkt som faktiska bevis och inte heller anses vara bevis, byggs profilering mer på uppskattningar baserade på tidigare mord och motiv samt modus operandi (MO).
USAs federala polismyndighet, Federal Bureau of Investigation (FBI), har en enhet döpt till “Behavioral Analysis Unit” (BAU) som skapades av John E. Douglas och Robert Ressler. BAU hanterar fall som terrorism, mordbränder, brott mot barn/vuxna, hot, cyberbrott och offentlig korruption. BAU använder sig av gärningsmannaprofilering för att hjälpa utredningarna från en beteendevetenskaplig synvinkel. Gärningsmannaprofilering har haft en hel del framgångsrika gripanden, som till exempel seriemördaren Ted Bundy och de som låg bakom “Beltway Sniper Attacks” i Washington D.C.
En del av profileringen är att analysera brottsplatserna. Detta är en komplicerad process som tar år av övning och erfarenhet. Nedan följer en kort beskrivning av denna process:
- Platsen: är den privat eller offentlig? Privat kan innebära i en tom gränd eller en spärrad väg medan en offentlig plats kan vara ett köpcentrum eller en offentlig park. Detta är viktigt eftersom det visar hur säker brottslingen var, vilket kan relatera till ett tidigare straffregister. En offentlig plats visar också hur planerat dådet var eftersom det skulle finnas många vittnen.
- Offren: vad har offren gemensamt? Kön, fysiskt utseende, arbete, utbildning, boende, livsstil osv. Informationen som utredare samlar in och analyserar angående offret kallas viktimologi. Viktimologi studerar bland annat förhållandet mellan gärningsmannen och offret. Denna information om offret är viktig eftersom den möjligen kan identifiera motiv och resonemang bakom gärningsmannens handlingar. Ett exempel på detta är Jack the Ripper i London, 1888. Jack the Ripper, som aldrig identifierades, mördade minst 5 kvinnor i liggande positioner och det fanns inga tecken på kamp. Det upprepade tillvägagångssättet är en utgångspunkt för att förstå gärningsmannens beteende.
- Brottsdetaljer: Hur dödades offret? Vilket vapen användes? Hur lång tid tog det? Används flera vapen, i så fall vilka? Vad ledde till valet av det vapnet? Alla dessa frågor är enkla mena är ändå avgörande för att förstå en våldshandling. Varje beslut som går in i det kan spåras tillbaka till något, även om beslutet fattades omedvetet. Var våldshandlingen planerad? Eller improviserad? Valdes offret på grund av tillfälle eller var det ett specifikt offer? Och den viktigaste frågan är “Varför?”
Detta ämne är för komplext och svårt att kort förklara och det finns många saker som jag utelämnade när jag skrev denna artikel. Om du är intresserad och vill lära dig mer, hänvisa gärna till dessa resurser:
Mindhunter: Inside the FBI’s Elite Serial Crime Unit, skriven av John E. Douglas och Mark Olshaker som skrivit om sitt arbete hos FBI.
Inside the Mind of BTK: The True Story Behind the Thirty-Year Hunt for the Notorious Wichita Serial Killer är också skriven av John E. Douglas som handlar om BTK (Bind, Torture, Kill).
Det finns även tv-serier som handlar om Gärningsmannaprofilering: bland annat Criminal Minds och Mindhunter. Det är viktigt att nämna att det finns väldigt mycket fiktiva och osannolika händelser i de serierna; de riktiga fallen tar upp till flera år att lösa, inte dagar.