Du kanske har hört om något som kallas för kognitiv intervju i samband med polisutredningar. Men var är det egentligen? Kort sagt, är en kognitiv intervju en sorts intervju som vittnen undergår för att kunna berätta och återkalla så mycket som möjligt om en händelse som de har vittnat. Ibland kan vittnen av en brottsplats komma ihåg saker som de själva inte märker och nämner inte det av den anledningen under en vanlig intervju. Däremot hade deras undermedvetna varit uppmärksam på det. En kognitiv intervju är alltså ett sätt att komma åt minnena som är låsta i en individs undermedvetna genom att mentalt efterlikna samma omständigheter från händelsen.
Sådana intervjuer har bevisats vara hjälpsamma till utredningar. Det har också bevisats att det som deltagarna har återkallat har innehållit verkliga detaljer men ibland även falska uttalanden vilket vissa ibland ger oavsiktligen då de ställs ledande frågor, det vill säga frågor där svaret antyds i själva frågan.
Kognitiv intervju eller “cognitive interview” på engelska förkortas med CI. Grundarna till CI är två amerikanska psykologer vid namnen Edward Geiselman och Ronald P. Fisher. Enligt dem är det viktigt att vittnen kan återkalla små detaljer om händelser men det är också lika viktigt för dem att kunna beskriva allt så att det är effektivt och så att informationen är användbar för polisen. Det är viktigt att den som intervjuar ett vittne får hen att känna sig känslomässigt och fysiskt säker för att lindra spänningar och tillåta avkoppling i sinnet. Detta ökar chansen för ett vittne att komma ihåg mera men också för att underlätta det för hen att tala om det som de har vittnat på rätt sätt eftersom varje detalj är viktig inom en utredning och kan eventuellt leda till ett gripande.
Efter att vittnen känner sig säker med intervjuaren och en känsla av förtroende har skapats mellan dem, börjar intervjuaren ställa frågor. Då gäller det att ställa rätt frågor för att komma åt rätt information. Under intervjun är det väldigt viktigt att vittnen mår tillräckligt bra för att kunna besvara frågorna. Det är därför intervjuaren måste vara utbildad inom detta område och vanliga poliser kan vanligtvis inte utföra sådana intervjuer. Frågorna måste t.ex vara “öppna” så att vittnen kan leda fram konversationen istället för att svara “ja” eller “nej”. Om vittnet är ung så måste frågorna vara lätta att förstå och enkel grammatik samt enkla ord måste användas. Frågor som föreslår något, eller suggestiva frågor, får absolut inte användas eftersom det påverkar individens minnen och därmed deras svar på frågan. Exempel på sådana frågor kan vara “Var bilen svart?”. Istället för det kan man fråga “Vilken färg hade bilen?”, eller ännu bättre: “Hur såg fordonet ut?”. Då föreslår man inte att det var en bil och man pratar inte heller just om färgen. Då får vittnet berätta själv om fordonet.
Nackdelar med kognitiva intervjuer är att de är tidskrävande när extra utbildning krävs plus att själva intervjuprocessen kommer att kräva ännu mer tid och ansträngning. I en utredning spelar tid väldigt stor roll, vilket innebär att poliser endast kan utföra en vanlig intervju. En annan nackdel med det är att om alla steg inte följs på rätt sätt, kan det vara så att man inte får fram det resultatet som man annars skulle fått av vittnet.
En kognitiv intervju är alltså en effektiv intervjumetod som rättsväsendet använder för att få vittnen av en brottsplats att återkalla det som de har sett för att kunna få en ledtråd som möjligen kan hjälpa dem med deras utredningar. Fördelen med detta är att informationen blir mer trovärdig, detaljerad och effektivare än standardintervjuer.