Måndagen den 24 februari 2020 stängde OMXS30 på minus 4,3% därav aktier till ett värde av 39 miljarder kronor bytt ägare. Detta är en av de största nedgångarna på ett index under en dag sedan Brexit-omröstningen i Storbritannien. Karl Lans och Lars Frick menade under en intervju med tidningen Placera att nedgången berodde på ökad rädsla för spridningen av Coronaviruset. Men vilka psykologiska aspekter bidrar till ett sådant offensivt sälj-kaos? Hur bör den intelligenta investeraren agera för att upprätthålla en adekvat avkastning under en sådan period?
“In order to be successful, an investor has to understand not just finance, accounting and economics, but also psychology.”
Warren Buffet talar ofta om att analysera företag objektivt. Vem som helst kan läsa en bok och lära sig grunderna för hur aktiemarknaden fungerar och olika strategier för att utnyttja den. Men att vara objektiv är i många fall svårare än vad man tror. Detta beror delvis på biologiska strukturer som är så fundamentala att det i princip är oundvikligt att inte bli påverkad. Vår hjärna tenderar att, under särskilda omständigheter, konstruera en förvrängd verklighetsuppfattning. Slutsatser präglas av subjektiva tolkningar och därest resulterar i beslut som brister på rationalitet. Detta kallas inom psykologin för kognitiv bias. Nedan ser du typiska exempel på kognitiva biaser som är vanliga hos investerare:
Dunning-Kruger effekten – Betyder att man överskattar sin egen förmåga.
Exponeringseffekten – Betyder att man ger ett subjektivt värde till ting som är välbekant.
Endowment-effekten – Betyder att investerare värderar saker de äger högre än saker de inte äger.
Subjektiv validering – Betyder att påstående med subjektiv betydelse värdesätts högre.
Förankringseffekt – Betyder att man har allt för mycket tillit till information.
Önsketänkande – Betyder att man framhäver positiva aspekter och förnekar eller ignorerar negativa aspekter.
Dessa kognitiva biaser är naturliga för människor men opposition till objektivitet. Prospektteorin är en teori lanserad av Kahneman och Tversky som har fastställt att människor som ställs inför ett beslut som präglas av en okänd sannolikhet och ett icke-bestämt utfall har en mycket stor benägenhet att bestämma utifrån deras kognitiva biaser. Teorin påvisar att värderingen av vinst och förlust baseras på heuristiska tillvägagångssätt. Den intelligenta investeraren ska enligt Kahneman och Tversky centrera sitt fokus på att medvetandegöra människans biologi och hennes exceptionellt irrationella och känsloladdade beteende.
“Man blir aldrig fattig på att ta en vinst.”
Det är kanske sant att man inte blir fattig på att ta en vinst. På börsmarknaden brukar köpordrar generellt sätt vara förenade med mer grubblande än säljordrar. Människan verkar se köpordern som ett beslut baserat på välgrundad observation och analys. Därefter finns det två hypotetiska scenario: 1: Man tjänar pengar; 2: Man förlorar pengar. Således är ett mycket vanligt beteende hos investerare att sälja fort när man har gått med vinst, men att hålla kvar länge i positioner med förlust. Detta kan kopplas till Endowment-effekten – man värderar aktier man äger högre, enbart på grund av att man äger dem. Dunning-Kruger effekten –att man överskattar sin egen förmåga att välja bra aktier– är också en kognitiv bias som ett sådant beteende kan bero på. Att sälja aktien vore att acceptera sin förlust. Men genom att hålla kvar finns det fortfarande hopp om att kursen kommer gå upp, trots att det finns en stor sannolikhet att den reduceras. Detta beteende kan även förenklas med prospektteorin. Det är visserligen sant att man inte blir fattig av att ta en vinst. Men ett beteende som uppmanar till att sälja aktier sekunden man går med vinst kommer inte heller göra en rik.
“The happiness of those who want to be popular depends on others; the happiness of those who seek pleasure fluctuates with mood outside their control; but the happiness of the wise grows out of their own free acts.”
I de allra flesta fallen gör den fria marknaden ett bra jobb med att bestämma priser, men inte alltid. Aktiernas priser är baserade på efterfrågan. Ibland reflekterar priset på aktien inte det ”intrinsic value” eller det underliggande företagets värde. Därför är det viktigt att medvetandegöra kognitiva biaser och kontrollera sina känslor. Benjamin Graham konkretiserar detta genom att exemplifiera premisser som man har möjlighet att kontrollera. Följaktligen förklarar han att den intelligenta investeraren inte ska fästa avseende i det okontrollerbara. Saker man har möjlighet att kontrollera enligt Graham är:
Kostnaden för att byta – Genom att inte byta värdepapper med extra årliga utgifter
Dina förväntningar på framtiden – Genom att använda realism och rationalism .
Risken – Genom att diversifiera och ombalansera sin portfölj.
Ditt eget beteende – Genom att agera rationellt.
Graham fortsätter med att förklara att en investerings “intrinsic value” är mer spännande än priset på marknaden. Eftersom en akties och dess underliggande företags värde oftast på lång sikt har 100% korrelation. Den enfaldiga investeraren låter sina känslor ta över deras beslut, medan den intelligenta investeraren ska vara pragmatisk och därmed acceptera sina misstag och alltid prioritera rationalitet före känslor.
Ett offensivt säljkaos beror oftast på att människor är rädda, det är inte mer än naturligt. För att bli framgångsrik behöver investeraren inte endast vara medveten om ekonomi och börshandel, utan också medveten om hans eller hennes egna beteende. Men missförstå mig rätt, psykologi är inte det enda en investerare behöver ha kunskap om. De olika variablerna måste samspela med varandra. Men hur som helst är det viktigt att förstå börsens psykologi. Att handla med värdepapper medför en risk att få en negativt avkastning och omvänt en sannolikhet att få en positiv avkastning. Börsmarknaden är ett analytiskt-spel och i ett spel finns det vinnare och förlorare. Genom att förstå och medvetandegöra ens kognitiva biaser minimerar man risken för att förbli förloraren. Genom att kontrollera ens känslor och förstå andras har du en enorm fördel.