Du sitter och går igenom dina anteckningar från lektionen i organisk kemi, alla isomerer ser likadana ut och du är på gränsen att ge upp. Du har tappat ditt fokus 10 minuter in och är redan uttråkad. Dum (förlåt) som du är lämnade du telefonen precis bredvid dig på skrivbordet, och den ligger där och frestar…
Fem minuters paus eller så kan väl inte skada? Du sträcker dig mot telefonen.
Precis innan du började sträcka dig efter telefonen spikade dopaminet, och sjönk sakta allt eftersom du scrollade genom videor och bilder. Det var skönt. Allt som händer på skärmen, all information i form av ljus och ljud, flödar i din hjärna och dödar din tristess. Så underbart.
Eller?
Tristess ses ofta som något dåligt. 2014 visade socialpsykologen Timothy D. Wilson med flera att personer hellre utsätter sig för fysisk smärta än en så hemsk sak som att sitta stilla på en stol i ett tyst rum. Och tristess är dåligt, om man lider av det konstant. Det gör inte den stora majoriteten. I det samhälle som har utvecklats under de senaste årtiondena har det varit en stor kamp mot tristess, där marknaden till stor del drivs av produkter som är utformade för att stimulera våra sinnen. Fler och fler är nästan konstant stimulerade, vilket innebär att hjärnan nästan aldrig får vila från saker som podcasts, musik, videor, texter, interaktioner och så vidare. Detta har fått den vardagliga såväl som forskarvärlden att reagera – uttryck som digital minimalism och digital hälsa samt ett flertal studier kring effekt av regelbunden intensiv stimulation och korrelation mellan stimuli och mentalt välbefinnande har dykt upp.
I en metastudie sammansatt av Tomasz Holecki och psykologen Monika Bąk-Sosnowska skrev de bland annat att “Det råder ingen tvekan om att överstimulering av information leder till att informationsstress manifesterar sig på en fysiologisk, emotionell, psykisk och beteendemässig nivå. Progression till kroniska tillstånd leder globalt till ökad förekomst av psykiska störningar och svåra somatiska sjukdomar.”
Det låter ju inte så kul.
Kort och gott kan man alltså se tecken på att den mängd stimulering vi utsätts för genom olika sociala medier, underhållningsappar och annat lättillgängligt stimuli förvärrar vårt välbefinnande. Fler studier tyder även på att en brist, eller icke-acceptans, av tristess, förvärrar vårt fokus och förmåga att arbeta kognitivt. Det behövs fortfarande vidare studier, då det vi sett till största del är starka korrelationer men inga faktiska orsakssamband.
Vänder vi på det hela och kollar på vad som händer om vi sitter stilla i ett tyst rum och försöker låta bli att tänka, alltså strypa åt all stimuli och försöka skapa tristess, ser man en förändring i stressnivå och stresshantering. Stressnivån sjunker, och med det förbättras kroppens försvar, samt minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, ångest med mera. En acceptans av tristess kan alltså vara bra för välbefinnandet.
Det verkar alltså, som metastudien skriver, att “frågan om överstimulering, inklusive i synnerhet överstimulation i form av information, är en av de viktigaste utmaningarna för folkhälsan i en nära framtid”. Att göra något så världsligt som att scrolla genom korta videor under din busstur till skolan kanske inte är så ofarligt som du tror. Att istället sitta själv, utan externa stimuli, och vara närvarande är ett mycket hälsosammare alternativ.
Och visst, att läsa denna artikel kan också stimulera hjärnan, men inte på samma intensiva sätt som att titta på en video. Så, är du uttråkad nu? Bra. Eller alltså, inte en superkomplimang till mig som skribent, men det är bra för ditt fokusspann, din stressnivå, och dina framtida betyg i organisk kemi.
Källor som användes i den här artikeln
Bąk-Sosnowska, Monika. Holecki, Tomasz. Pomeranian Journal of Life Sciences. Overstimulation and its consequences as a new challenge for global healthcare in a socioeconomic context. Vol. 68, 1, 2022: 2450-4637. https://doi.org/10.21164/pomjlifesci.811.
Bench, Shane W. Lench, Heather C. Behavioral Sciences. On the Function of Boredom. Vol. 3, 3, 2013: 459-472. https://doi.org/10.3390/bs3030459.
Tam, Katy Y Y. Chan, Christian S. Van Tilburg, Wijnand A P. Lavi, Iris. Lau, Jennifer Y F. Journal of Personality. Boredom belief moderates the mental health impact of boredom among young people: Correlational and multi-wave longitudinal evidence gathered during the COVID-19 pandemic. 2022: 1–15. https://doi.org/10.1111/jopy.12764.
Wilson, Timothy D. Reinhard, David A. Westgate, Erin C. Gilbert, Daniel T. Ellerbeck, Nicole. Hahn, Cheryl. Brown, Casey D. Shaked, Adi.. Science. Just think: The challenges of the disengaged mind. Vol. 345, 6192, 2014: 75-77. 10.1126/science.1250830.