Det finns många olika typer av celldöd. Programmerad celldöd är en naturlig process. Det är den som får oss att åldra, men också är en förutsättning för livet. Varje dygn dör i genomsnitt 1,2 kg celler i en människokropp, för att sedan nya celler ska kunna bildas. Men hur kan det gå till?
Cellerna i en eukaryot kan dö på flera olika sätt. Apoptos är ett av dem där celldöden är programmerad och naturlig. Denna process förekommer naturligt i celler med cellkärna. Detta eftersom överflödiga, felbildade, gamla eller skadade celler ska kunna rensas ut men då utan att skada sin omgivning. När den apoptotiska processen startar sänds signaler från cellen det berör till intilliggande makrofager. Makrofager är en undergrupp av vita blodkroppar och kan förstöra andra celler samt mikroorganismer. Makrofagerna ska då fagocytera (äta upp) cellen det berör, och cellen har nu genom programmerad celldöd förstörts. I vissa fall kan det apoptotiska programmet även startas utifrån cellen.
Ordet Autofagi kommer från grekiskans ”äta sig själv”. Just eftersom autofagi är den process då cellen ”återvinner” eller bryter ned sig själv samt okända ämnen som tillkommit utifrån. Detta sker med hjälp av nedbrytande enzymer (proteiner) som kallas för lysosomer. Denna process hjälper cellen att upprätthålla sig själv och förhindra ansamling av giftiga ämnen.
Forskning från 2016 påvisar att autofagin anpassar sig och ökar vid stress. Nobelpriset i medicin år 2016 tilldelades nämligen den japanske professorn Yoshinori Ohsumi som på 1980-talet började forska kring autofagi. Han upptäckte så småningom att autofagi är en process som också sker i mänskliga celler efter att ha upptäckt autofagin i jästsvampen. Jästsvampen är en encellig organism, som då hjälpte Ohsumi att förstå hur processen i mänskliga celler skulle kunna se ut.
Ännu en väg till celldöd är nekros. Vid nekros dör celler eftersom de är sjuka eller har skadats av exempelvis strålning, kyla, värme eller trauma. Dessa celler måste rensas ut innan de kan bli till skada för andra celler. Skillnaden mellan apoptos och nekros är att nekros inte är programmerat, alltså okontrollerat. Om en cell har skadats av exempelvis sjukdomar kommer den slutligen vara så svag att dess innehåll läcker ur i kroppens vävnader. Då kommer en inflammation att utvecklas. Den kommer i sin tur dra åt sig celler (framförallt immunceller) som har till uppgift att förstöra och bryta ned inflammationen som bildats. Denna typ av nekros kan ha en negativ effekt på resten av kroppen och påverka andra celler. Senare forskning har dock visat att det finns många olika variationer av nekros, varav en är programmerad nekros.
Vid en s.k. mitotisk katastrof dör cellerna när de försöker dela på sig, alltså föröka sig. Cellernas DNA har vid en mitotisk katastrof skadats av exempelvis cancer, läkemedel eller radioaktiv strålning. Detta kan få DNA:t i cellkärnan att mutera och så försvagas cellerna så pass att de kollapsar vid delning och kan inte repareras igen.
Det finns också ett flertal sjukdomar som är kopplade till obalanserad celldödsprocess. Åderförkalkning (ateroskleros) och benskörhet är diagnoser som bidrar med sänkt celldöd. Då försvåras processen med bildandet av nya celler. Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, hjärtinfarkter, aids och diabetes typ I är sjukdomar som resulterar i förhöjd celldöd. Varför det? Jo, cellerna försvagas genom dessa sjukdomar och kan då dö genom exempelvis mitotiska katastrofer eller nekros.