Har du någon gång funderat på varför det vanligen är tråkigt att plugga mycket under en längre period? Jag och ett flertal av våra skribenter har diskuterat detta och kommit fram till att det finns ett stort problem i praktiken: dopamin och andra endorfiner tillåter inte det. Speciellt inte i dagens samhälle då dessa signalsubstanser är så vanliga. Men hur gör man då, teoretiskt och praktiskt, för att det ska bli roligt att plugga?
För att skapa optimala förhållanden tar vi hjälp av hur vetenskapen bakom “roligt” och “tråkigt” ser ut. Det är nämligen i grund och botten utsöndringen av dopamin och endorfiner som avgör hur vi uppfattar händelser i vår vardag. Men i dagens samhälle är det saker som netflix, godis och snabbmat som skapar flest dopaminkickar, inte långsam konstruktiv framgång som förr i tiden. Vi kan alltså konstatera att ett av problemen är dopaminets tillgänglighet.
För att kunna plugga mycket utan att bli uttråkade bör vi eliminera andra källor av dopamin. Detta kan till exempel vara de redan nämnda: netflix, spel, godis och snabbmat. Såklart leder det till att mindre dopamin släpps ut i kroppen. Men som redan nämnt är det ju dopaminet som gör att vi tycker något är kul. Hur kan denna lösning då påverka vår situation positivt? I och med att vi exponeras för mindre dopamin kommer vi också bli mer känsliga för det. Detta kan förklaras på cellulär nivå med hjälp av reglering av receptorer. Simplifierat kommer celler ha fler receptorer för ett visst ämne som de utsätts regelbundet för om det ämnet tillförs i mindre mängder. Mycket dopamin receptorer och tillförsel av dopamin i små mängder får samma positiva effekt som få dopaminreceptorer och tillförsel av dopamin i större mängder.
Det är det sistnämnda tillståndet många av oss lever med idag. Vi har få receptorer för dopamin och reagerar därför mest på större doser av signalsubstansen. Vi förlitar oss därför på källor som ofta är negativa för oss, men som vi får en stor mängd dopamin av. Att plugga när man är i detta tillstånd är självklart mycket svårare än när man har fler dopaminreceptorer. Det är faktiskt så att man får en identisk kick av att göra något konstruktivt som när man spelar eller äter godis, fast på en mindre skala. Denna kommer kännas nästan identisk om man har fler receptorer. Dock tar regleringen av receptorer tid. Därför är det exempelvis svårt att bli av med ett beroende. Man får ju inte lika mycket tillförsel av dopamin och andra endorfiner längre!
Det kan till en början kännas konstigt att spel eller godis kan påverka en så negativt, eller till och med avgöra om man klarar av att göra något konstruktivt eller inte, men det finns uppenbarligen ett samband. Kortfattat kan hela konceptet ses som att hjärnan behöver dopamin och kommer sträva efter det tills den får det. Om man inte ger dopaminet enkelt till hjärnan kommer den automatiskt att klara av att jobba för det mycket enklare och därmed vara mer produktiv.