Du som läser detta har antagligen någon i din närhet som är eller har varit fast i ett missbruk. Om så inte är fallet, känner du trots det säkerligen till någon, kanske på längre håll, som befinner sig i den situationen. Ett beroende innebär missbruk av till exempel droger, alkohol eller andra saker som anses vara skadliga, något som antagligen fått många av oss att ställa oss frågan: hur kommer det sig att vi kan bli beroende av sådant som är farligt för oss? Faktum är att det finns en förklaring till detta. Missbruk kan nämligen uppstå genom en kombination av biologiska, genetiska samt miljömässiga faktorer, vilket vi kommer att titta närmare på i denna artikel.
För att förstå huvudorsaken bakom beroende behöver vi granska hjärnans belöningssystem och dess roll inom missbruk. Vårt belöningssystem har i grund och botten, precis som det låter, uppgiften att belöna oss för sådant som är väsentligt för vårt välmående och vår överlevnad. Detta baseras i sin tur på närvaron av något som kallas för receptorer, i detta fall dopaminreceptorer, vilket är proteiner som finns på ytan av nervceller och fungerar som mottagare för belöningshormonet. När en individ upplever något som ger dem glädje eller tillfredsställelse, frigörs dopamin i hjärnan som binder till receptorerna. Detta ger i sin tur upphov till en positiv förstärkningseffekt och skapar en stark motivation att upprepa det som framkallade dopaminfrisättningen. Det är till exempel detta system som gör att man får en njutningsfull känsla i kroppen av att träna, äta och ha sex, och det är alltså det som driver oss framåt.
Men vilken koppling har detta till missbruk?
Jo, när vi använder en beroendeframkallande substans, till exempel droger, så frisätts dopamin i en mängd långt över den nivå som vår kropp är van vid. Belöningssystemet överstimuleras, och vi får därmed en kraftigt förstärkt respons som i sin tur leder till en känsla av eufori, snarare än välmående.
När ett missbruk etableras, anpassar sig hjärnan till de nya nivåerna av dopamin genom att minska antalet receptorer eller sänka deras känslighet. Detta är en kompensationsmekanism för att återställa balansen i hjärnans belöningssystem. Samtidigt kan det leda till att individen i fråga behöver öka intaget av substansen för att få samma effekt som tidigare – en bidragande faktor till utvecklingen av beroende. Den minskade känsligheten gör också att det inte är lika enkelt att få upp humöret med hjälp av “vanliga” saker. Detta kan bland annat involvera att umgås med vänner, äta god mat eller göra goda gärningar för andra. Risken finns därmed att hamna i en ond spiral, där måendet försämras och det som man tidigare brytt sig om inte längre spelar lika stor roll.
Viktigt att påpeka är att bli alkoholist eller drogmissbrukare såklart inte är något som går över en natt, utan kräver ofta att substansen (eller liknande) brukas under en längre period. Däremot är det relevant att lyfta att detta givetvis är högst individuellt, då känsligheten för att fastna i ett beroende har en stark koppling till genetik och ärftlighet. Precis som vid högt blodtryck eller diabetes, har vi alla alltså olika hög risk att drabbas av en beroendesjukdom. Därav ska man inte ta för givet att “en gång är ingen gång”-tänket kommer att fungera.
Även sådant som inte har en biologisk koppling, såsom miljön och sociala faktorer, spelar en betydande roll i utvecklingen av missbruk. Att befinna sig i en ogynnsam omgivning med negativa influenser kan öka risken för att fastna i ett missbruk, samtidigt som en stödjande miljö med positiva relationer kan minska risken. Socialt stöd och positiva relationer kan nämligen fungera som skyddsfaktorer. Detta genom att erbjuda alternativa belöningsupplevelser och hjälpa till med att skapa en balans i hjärnans belöningssystem.
Till sist är det också värt att notera att hjärnan inte helt går tillbaka till det normala efter att ett missbruk har upphört. När man väl har hamnat i ett beroende, och hjärnan har hunnit att anpassa sig efter detta, finns det alltså inga effektiva metoder för att “backa bandet”. Dessutom kan vissa av dessa förändringar i hjärnan skapa sårbarhet för återfall. Det är därför viktigt att ingripa tidigt och genomgå långsiktig rehabilitering för att hjälpa hjärnan att återhämta sig och minimera skadliga effekter av missbruk. Av den anledningen vill jag också uppmana dig som läsare att ta hand om dig själv, omge dig med det som får dig att må bra och undvika sådant som kan försätta dig i ett beroende.
Källor som användes i den här artikeln
Doktorn; Missbruk – hjärnans belöningssystem styr oss; Doktorn ; https://www.doktorn.com/artikel/missbruk-%E2%80%93-hj%C3%A4rnans-bel%C3%B6ningssystem-styr-oss/, 2023-07.
Hjärnfonden; Vad är ett beroende?; Hjärnfonden ; 2014; https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/beroende/, 2023-07.
Drugsmart; Beroende; Drugsmart ; 2023; https://www.drugsmart.se/samhalle/beroende, 2023-07.
För Alla Unga; Belöningssystemet och dopamin; https://forallaunga.se/beloningssystemet-och-dopamin/, 2023-07.