När Christof Koch ville forska om medvetandet blev han uppmanad att inte ens börja förrän han var fast anställd. Det var ett lönlöst ämne som ingen tog seriöst. Detta fick han höra från ingen mindre än Francis Crick, en av DNA-molekylens upptäckare.
Medvetandet, här definierat som den subjektiva upplevelsen, är ökänt svårt att forska om. Naturvetenskap handlar om att undersöka, mäta och förstå den objektiva världen. Det är svårt att objektivt undersöka vår subjektiva inre värld. Vetenskapen kan än så länge inte svara på hur medvetande uppstår i hjärnan eller ens varför vi har ett medvetande.
Men Koch stod på sig. Han övertygade Crick och slutligen fann de ett sätt att indirekt studera medvetandet: Neurala korrelat till medvetande (förkortas NCC). NCC:er definieras som de specifika hjärnprocesser som hör ihop med medvetna upplevelser. Detta kan undersökas med modern hjärnscanning. Man låter försökspersoner titta på synvillor som kan tolkas på två olika sätt, exempelvis “Rubins vas” som beroende på ditt perspektiv ser ut som en vas eller silhuetten av två ansikten. Då försökspersonens perspektiv skiftar från den ena uppfattningen av bilden till den andra sker en märkbar ändring i hjärnaktivitet. De delar av hjärnan där aktiviteten ändras kan då identifieras som NCC:er.
På detta sätt har man kunnat nå intressanta insikter om medvetandet. Resultaten från hjärnscanning tyder på att vissa områden i hjärnan korrelerar mer med medvetandet än andra. Ingen del av medvetandet tycks finnas i hjärnstam eller lillhjärna, däremot tros det finnas en ”hot zone” med mycket aktivitet som har att göra med thalamus och bakre delen av hjärnbarken. Andra spännande resultat är att det tycks ta ungefär en kvarts sekund mellan att dina ögon registrerar något och att du blir medveten om det. Och om din hjärna tar beslut innan du själv är medveten om att du gjort det, vilket vissa studier pekar på, har du verkligen en fri vilja?
Det finns givetvis brister kopplat till att NCC:er bara är ett sätt att studera medvetandet indirekt. Exempelvis kan vi inte avgöra om aktiviteten faktiskt korrelerar enbart med den medvetna subjektiva upplevelsen. Om du ser en vas så kanske du också tänker på ordet “vas”. Det i sin tur kan väcka associationer till minnen du har som handlar om just vaser. Ord och minnen har givetvis också platser i hjärnan och det är svårt att skilja dessa från den subjektiva upplevelsen av Rubins vas. NCC-forskning besvarar inte heller de fundamentala frågorna om just hur medvetandet fungerar, bara var aktivitet sker.
Men för den nyfikne forskaren är indirekt undersökande av medvetandet bättre än inget undersökande alls. Det är bättre att ha mätbara data som kan tala för eller emot teorier än att bara ha filosofisk spekulation. Förhoppningsvis kan prövning av de teorier som formuleras utifrån NCC-forskning leda till nya insikter som leder till ett sätt att direkt undersöka medvetandet på i framtiden. NCC-forskningen har gjort naturvetenskapliga studier av medvetandet mer accepterade av hjärnforskarna. Därmed har neurovetenskapen blivit något mer mänsklig.
Källor som användes i den här artikeln
Tegmark, Max ; Liv 3.0; Volante, 2017.
Seth, Anil (Red.) ; Hjärnan på 30 sekunder; Tukan förlag