Inom sjukvården existerar det massvis med specialiseringar, där varje specialisering är intressant på sitt egna sätt. Alla har en väsentlig roll för befolkningens hälsa och välmående, men trots detta är vissa specialiseringar mer bekanta än andra. Du vet säkert vad en sjuksköterska eller en tandläkare gör för något, men är inte lika säker på vad en toxikolog är inriktad på. Personligen har jag alltid velat lära mig mer om så många specialiseringar som möjligt i hopp om att hitta den som jag är mest intresserad av. Det har alltid funnits en inriktning inom sjukvården som stack ut från resten på ett unikt sätt. Jag pratar om kirurgi, mer specifikt transplantationskirurgi. I min jakt på mer kunskap inom yrket bestämde jag mig för att intervjua en person som arbetar inom mitt drömyrke, doktor Ehab Rafael.
Doktor Rafael jobbar som en transplantationskirurg och har bland annat forskat inom transplantation av insulinproducerande celler från bukspottskörteln och hur man kan undvika komplikationer som oftast är en följd av transplanterade organ.
Transplantationskirurgi är definitivt ett väldigt komplicerat område som kräver mycket förkunskaper. Just därför låg mitt fokus på att ställa allmänna frågor som skulle göra det lättare att få en förståelse kring vad en transplantationskirurg arbetar med men även hur det ser ut för patienterna som blir behandlade. Många frågor handlade om njuren då det är ett vanligt organ som transplanteras.
Vilka är de vanligaste sjukdomarna som leder till att man behöver njurtransplanteras?
— Det kan t.ex. vara obehandlad hypertoni och diabetes. Sen finns det även olika immunologiska sjukdomar och autoimmuna sjukdomar som också förstör njurarna. Ärftliga sjukdomar som polycystisk njursjukdom vilket är när njurarna blir jättestora men tyvärr inte kan filtrera något. Dessa är de vanligaste orsakerna till njursvikt.
Detta fick mig att tänka på hur många av de som drabbas av t.ex. diabetes eller en autoimmun sjukdom faktiskt kan få en ny njure, och ifall alla ens behöver det. Doktor Rafael förklarade det såhär:
— Alla behöver inte bli njurtransplanterade. Man måste vara i tillräckligt god hälsa eftersom vi har också en väldigt välfungerande dialysvård, dock har vi på senare år tittat på den biologiska åldern och inte den kronologiska åldern på patienten. Den som kan genomgå en operation och har ett friskt hjärta och inte alldeles för många andra sjukdomar kan bli transplanterad. Vi har transplanterat så gott som en 78 årig på senare år.
Du nämnde att vi har en välfungerande dialysvård, skulle du kunna förklara vad dialys är?
— Dialys är en metod för att göra en konstgjord njure så att om man har njursvikt går man till en dialysenhet och där blodet kopplas till ett filter och cirkulerar många gånger under tre till fyra timmar. Där tvättas blodet bort från de biprodukter som normalt filtreras genom njurarna varje dag. Vanligtvis kissar man ut de här produkterna men då man har njursvikt stannar de kvar i kroppen och ifall man inte filtrerar bort dem kan man få toxikering och till och med dö. Dialys är helt enkelt blod tvättning.
Vi har alltså ett system som renar blodet och fungerar som en njure, men man behöver ändå få en ny njure. Jag frågade Rafael ifall det på något sätt är dåligt att dialyseras och till detta svarade han såhär:
Ja det är dåligt. Dels är du bunden i den här proceduren när du är i dialys vilket innebär 3-4 gånger per vecka och 3-4 timmar per gång, detta gör att du inte kan utföra ett arbete. Dels för att det kommer med långsiktiga komplikationer och forskningen som är gjord visade att man har livs förkortning om man bara dialyseras. Om man får njurtransplantation kan man återställa väldigt mycket som är skadat. På detta sätt får man ett ordentlig reningsverk istället för att behöva rena kroppen 3-4 gånger per vecka. Alltså har man dels friheten att kunna jobba, resa och mycket annat i livet än att bara gå till dialysenheten och dels bättre överlevnad och så mår man bättre för att kroppen renas kontinuerligt.
Fungerar en transplanterad njure likadant och lika länge som en vanlig egen njure?
— Nej. När du transplanterar en människa brottas du med immunsystemet. Våra kroppar är annorlunda och vid transplantation försöker vi att lura kroppen att inte stöta bort njuren som kommer från en annan kropp. Av den anledningen får patienterna tuffa immunhämmande läkemedel och immunsystemet försöker aktivt hela tiden att upptäcka alla främmande kroppar som kommer in i oss för att skydda oss från virus, bakterier och tumörer men även transplanterat organ. De kan inte skilja mellan t.ex. en transplanterad njure och ett virus eller en tumörcell, alla ska attackeras och förstöras. Man kan alltså bromsa in immunsystemet från att attackera den nya njuren när man ger immunhämmande läkemedel. Hur starkt immunsystemet är och hur ung man är när man drabbas av njursvikt påverkar hur lång tid den njuren kan överleva i kroppen.
Finns det någon skillnad mellan en död och en levande njurdonator när det kommer till njurtransplantationer?
— En njure från en avliden donator är tagen från en person som har dött vilket innebär att man kanske har gått igenom något som kan ha påfrestat njurarna. Men en njure från en levande individ tas under kontrollerade förhållanden, dessutom är det kort tid mellan uttagning av njuren och transplantationen vilket brukar ske parallellt. Den som ska donera en njure utreds så att den är totalt frisk, ifall personen inte är helt frisk kan vi hoppa över donationen. På grund av detta är det en stor skillnad. Under en femårsperiod är överlevnaden på en transplanterad njure från en avliden donator cirka 94 procent medan den är 98 procent från en levande givare.
Det har kommit till min kännedom att transplantationskirurgi ständigt utvecklas och att det fortfarande finns mycket som man inte vet riktigt än. Min fråga är hur du tror att denna verksamhet kommer att utvecklas och se ut om 10 – 20 år?
— Vetenskap, immunologi och förståelse av den mänskliga hjärnan utvecklas hela tiden. Konstgjorda organ, xenotransplantation från djur och inte minst läkemedel. Läkemedelsutveckling gör också att vi kan transplantera patienter med bl.a. höga antikroppar för att om du transplanteras 1 eller 2 gånger då har det redan bildats starka antikroppar som gör det svårare att bli transplanterad ännu en gång. Det blir svårt att hitta en njure för att ditt immunsystem har redan vant sig och kan inte luras.
Xenotransplantation som sagt, kanske också blir en verklighet senare i framtiden. Denna typ av transplantation är då man ger ett organ från ett djur till en människa. Det kan t.ex. vara en njure från en apa eller en gris som har blivit filtrerad och sedan ges till en människa.
Tillverkning av konstgjorda organ vilket innebär att bygga in en lunga på ett väldigt immunologiskt sätt som passar just den recipienten. Detta kommer i sin tur leda till att patienten inte behöver brottas med organet i hela sitt liv och få avstötningar och andra komplikationer. Jag har forskat och diskuterat på hur man kan försöka immun isolera cellerna från immunsystemet i membran kapslar just för att undvika immunhämmande läkemedel. Det finns alltså väldigt mycket att åstadkomma.
Det var väldigt kul och lärorikt att prata med doktor Rafael. Han fick mig att förstå mycket mer om hur det är att vara en kirurg och hur många faktorer man måste ha i åtanke innan man genomför en operation. Jag känner mig väldigt inspirerad efter vårt samtal och därför är jag otroligt tacksam över att han ställde upp på intervjun.