Ett flertal tidigare varianter av coronavirus har med säkerhet ursprungligen spridits till människan från fladdermusen, och så troligen även COVID-19. Corona är dessutom långt ifrån den enda grupp som härstammar från djuret, utan fladdermusen har visat sig vara en expert på att sprida en hel rad med virus varav många kan orsaka mycket allvarliga sjukdomar hos människan, exempelvis Ebola, Nipah och Rabies. Men hur kommer det sig att fladdermusen besitter förmågan att samexistera med virus som inte påverkar dem själva, när virusen hos människan kan orsaka allvarliga sjukdomar, död och till och med en världsutbredande pandemi?
Kort och gott så bygger det på fladdermusens immunförsvar som fungerar på ett annat sätt än människans, vilket medför att fladdermusen själv inte blir smittad av virus den eventuellt bär på. Detta beror på flertalet faktorer menar forskare, men framförallt på fladdermusens förmåga till ständig produktion av interferon.
Interferoner tillhör gruppen cytokiner vilken är en del av immunförsvaret hos fladdermusen såväl som hos människan. Proteinkomplexet är en signalmolekyl som hos människan produceras av kroppens virusinfekterade celler, något som attraherar andra delar av immunförsvaret till platsen vilka i sin tur bland annat tar hand om de virusdrabbade cellerna (se “Host cell 1”, Bild 2). Utsöndring av interferoner fungerar även som en varning till celler som ännu inte drabbats, vilka genom en rad processer därmed kan hämma virusreproduktionen (se “Host cell 2”, Bild 2).
Människans celler utsöndrar alltså interferoner som försvar när virus drabbar kroppen, medan fladdermusens ständigt utsöndrar proteinet. Genom denna förmåga är alltså dess immunförsvar redan förberedd på att påträffa virus och på så vis bekämpas virus innan de hinner ingripa kroppens celler, vilket därmed resulterar i att fladdermusen kan vara en virusbärare utan att själv utsättas för infektion och insjukna.
En annan egenskap som förhindrar att fladdermusen blir påverkad, är djurets förmåga att flyga. Detta arbete kräver stor mängd energi och producerar en stor mängd värme, vilket för att spara på energi resulterar i att den växelvarma fladdermusens kroppstemperatur stiger upp till 40-41 grader. Djuret får alltså en slags feber varje gång den flyger och blir därmed snabbare vad gäller bekämpning av virus, än andra arter där feber är en försvarsmekanism, då förhöjd temperatur kan hämma tillväxten av mikrober såsom exempelvis virus.
Till sist lägger djuret dessutom in delar av virus genetiska kod i sin egen arvsmassa och kan därmed producera virusproteiner själv, något som kanske inte låter positivt men som medför att de kan bilda antikroppar mot de skapade virusen. Enkelsträngade RNA-virus såsom exempelvis det hos COVID-19 använder då omvänd transkriptas-enzymet för att skapa dubbelsträngat DNA genom sin RNA mall. Då får viruset samma uppbyggnad av arvsmassa som den eukaryota cellen och virusgenomet kan integrera med värdcellens genom som ett provirus. När värdcellen sedan genomgår transkription och skapar en enkelsträngad kopia i form av mRNA för att senare kunna skapa proteiner, finns tillfälle för det enkelsträngade virus RNA-genomet att spridas vidare till andra celler.
Denna process reagerar immunförsvaret på genom det tidigare nämnda interferonet och svarar genom att skapa antikroppar. Antikropparna binder till viruset via en så kallad antigen och fungerar dels som en flagga till immunförsvaret som då påbörjar bekämpning, dels skapar det immobilitet vilket medför att viruset blir “osmidigt” och inte kan ta sig in i någon värdcell. Utöver bekämpningen, lagras också antikropparna i kroppen så att individen inte insjuknar i någon hög grad vid framtida infektion av samma virus. Fladdermusen integrerar alltså viruset, och kan på så sätt därefter producera ett eget vaccin.
Men tillbaka till frågan, varför blir virusen så farliga? Fladdermöss och människor är båda däggdjur och dessutom närbesläktade arter, och genom att de ligger nära varandra ur ett genetiskt perspektiv blir smittorisken för virus mellan dessa större. Att fladdermusen idag har ett så komplext immunförsvar beror i hög grad på att den har existerat mycket länge i ungefär samma skepnad och därför även samexisterat med virus under en mycket lång period. Dessa har därmed kunnat utvecklas tillsammans, och i takt med att fladdermusens immunförsvar blivit mer utvecklat har virusen även de evolverat. Människan har evolverat enormt de senaste miljoner åren, har inte utvecklat något extraordinärt immunförsvar, är inte växelvarma och besitter för den delen inte heller förmågan att flyga.
Efter denna jämförelse är det kanske mer förståeligt hur skillnaden kan bli så extremt stor vad gäller virusinfektioner hos olika arter, och hur virus som hos en art inte ger så mycket som ett tecken på infektion, kan bli orsaken till sjukdom, död, och till och med en världsutbredande pandemi hos en annan.