Biologi

Varför de flesta är laktosintoleranta

Malcolm Alencar

Laktosintolerans är en av de vanligaste överkänsligheterna för mat. Du kanske själv inte har svårt för mjölkprodukter, men du har säkert både en och två vänner som av medicinska skäl undviker mejeriprodukter. Laktosintolerans klassas inte som en allergi och är tämligen ofarligt, även om det kan medföra diverse besvär. Intoleransen beror i grunden på att kroppen inte producerar rätt mängder av laktas, ett enzym som möjliggör nedbrytning av laktos. Laktos, också känt som mjölksocker, är en disackarid sammansatt av glukos och galaktos som först måste delas upp för att vi ska kunna utvinna någon näring. Denna delning utförs av laktasenzymet.

Utan laktas kan vi alltså inte ta upp mjölksockret som vanligt. Normalt sett sker nedbrytningen av laktos i tunntarmen där laktasenzymet finns, men är man laktosintolerant passerar laktoset obehindrat vidare ned i tjocktarmen. Där inleds istället nedbrytning ledd av bakterier. När magbakterier tar över istället för kroppens egna laktasenzym så sker nedbrytningen något annorlunda. Istället för att laktos spjälkas upp i glukos och galaktos, producerar bakterierna olika typer av gaser, exempelvis koldioxid och vätgas och det är just gasbildningen i tarmen som skapar obehag och ojämn matsmältning. 

Trots att det i västerländska länder ofta kan kännas som om de flesta klarar av att konsumera mjölk utan problem, så är det faktiskt mer ovanligt att vara laktostolerant än intolerant världen över. Närmare bestämt uppskattas i nuläget omkring 70% av världens befolkning leva med någon form av laktosintolerans. Den ledande teorin som förklarar fenomenet är att vi ursprungligen endast har producerad laktas vid födseln, för att kunna bryta ned den laktos som följer med i modersmjölken. Senare i livet har laktasproduktionen avstannat då vi inte längre haft behov av att konsumera mjölkprodukter. 

Innan domesticeringen av kor, får och getter konsumerade vi i princip aldrig mjölk efter födseln. Allteftersom samhällen utvecklades medföljde också successivt mer storskalig mjölkproduktion. I de länder där mjölkvaror lättare förvarades eller där det rådde brist på mat blev det plötsligt gynnsamt att kunna bryta ned laktos. På så sätt utövades ett selektionstryck som premierade de som producerade laktas även efter födselåren. Det kan även vara en förklaring till varför laktosintolerans är långt vanligare i vissa länder, som kan ses i kartan nedan. 

Det skulle bero på att man i sydligare länder till en början inte haft möjlighet att förvara mejeriprodukter på ett hållbart sätt, så att mjölken helt enkelt blev dålig. Detta, i kombination med att mutationen som tillät laktosnedbrytning utvecklats i norra Europa, tros vara skälet till den spridning som ses i kartan. Dock bryter såväl Australien som Nya Zeeland trenden, något som kan bero både på att länderna tidigt utvecklat en stor mjölkindustri, i kombination med utbredd invandring från Storbritannien under kolonialtiden.

Det är alltså långt vanligare med laktosintolerans än vad man som boende i Norden kan tro. Mejeridisken har sedan länge växt sig stor världen över, men då konsumtion av laktos inte längre är förknippat med överlevnad kommer mänskligheten sannolikt leva med laktosintolerans ett bra tag till.

Källor som användes i den här artikeln

Lang, Susan S; Lactose intolerance seems linked to ancestral struggles with harsh climate and cattle diseases, Cornell study finds; Cornell Chronicle ; 2005; https://news.cornell.edu/stories/2005/06/lactose-intolerance-linked-ancestral-struggles-climate-diseases,

Scrimshaw, NC. Murray, E. Archivos latinoamericanos de nutricion. Tolerancia a la lactosa y el consumo de leche: mitos y realidades [Lactose tolerance and milk consumption: myths and realities]. Vol. 38, 3, 1988: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/3155250/.

Swagerty, Daniel L Jr. Walling, Anne D. Klein, Robert M. American family physician. Lactose intolerance. Vol. 65, 9, 2002: 1845-1850. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12018807/.