Vi alla vet att kärnvapen är det farligaste och mest förödande vapnet människan någonsin har skapat. Denna typ av bomb har inte släppts sedan 1945 och orsakade redan då över 200 000 människors död. Utvecklingen har gått framåt och idag finns ca 15 000 kärnvapen i världen. Men vad är det som egentligen som händer under och efter explosionen?
Kärnan i den första atombomben var i plutonium. Plutonium har atomnummer 94 vilket innebär att atomen har 94 protoner. Mängden neutroner kan variera mellan 134 till 153 beroende på vilken isotop det är. Men alla plutoniumisotoper är instabila. Pu-228 har halveringstid på 4 millisekunder medan pu-244 halveras i radioaktivitet på 80,4 miljoner år. Plutonium-atomen måste klyvas för att energin ska frigöras. Detta kallas för fission och kan ske spontant i naturen. Men i detta fall tvingas fissionen fram i form av en kedjereaktion. Detta måste frigöra så mycket energi så snabbt som möjligt innan energin splittrar bomben och reaktionen upphör. Reaktionen bibehålls genom att neutroner (också kallade kärnpartiklar) frigörs under kärnklyvningen och i sin tur klyver fler atomkärnor. Tunga atomkärnor klyvs alltså av neutroner, men det krävs en viss mängd av ämnet för att detta ska ske. Detta kallas för kritisk massa och är ca 25kg för uran (som också är ett vanligt ämne vid kärnvapen) och 6kg för plutonium. Det är detonatorn som sätter igång reaktionen, se bilden nedan.
Det är alltså en kedjereaktion som sätts igång när atombomber detoneras. Men vad blir konsekvenserna? De två mest kända atombomberna som har släppts i världen är “Little boy” och “Fat man” i Hiroshima och Nagasaki i Japan 1945. “Little boy” hade urankärna precis som i bilden ovan visar. Bomben föll i 57 sekunder innan den detonerade 600 meter över Hiroshima. Explosionens sprängkraft uppskattades att vara jämförbart med ungefär 15 kiloton TNT. Temperaturen vid explosion-ögonblicket var över en miljon grader vilket fick luften att bilda ett eldklot med 250 meter i genomskärning.
“Fat man” hade istället en plutoniumkärna. Händelseförloppet innan bomben släpptes var osäkert. Den första av de på bomberna hade släppts med oerhörd framgång men det var bestämt att den andra var tvungen att falla. Klockan 11.02 fälldes “Fat man” över staden Nagasaki. Bomben exploderade 43 sekunder senare, 439 meter över staden. Bomben missade sitt mål med nästan 3 kilometer p.g.a den tjocka dimman som låg över staden och förstörelsen över resten av Nagasaki begränsades tack vare stadens många berg och dalar.
Den enorma energi som frigörs efter explosionen ses som sagt som ett ofantligt ljus. Vittnen beskriver ljuset som så starkt att de kunde se benen i händerna som skyddade ögonen. Men det som ljuset faktiskt består av är radioaktiv strålning. Detta ljuset bländar och bränner allt inom en viss radie beroende på bombens inverkan. Inom denna radien finns det ingen chans att fly eller ta skydd eftersom det går så otroligt fort. Dödligheten från bomben med radien 600 meter var 92% för “little boy” och avtar desto längre ifrån man befinner sig. Den andra vågen är tryckvågen. Tryckvågen smular sönder alla byggnader och människor flera kilometer från platsen bomben släpptes. Den kan färdas i över 100km/h och för de människor som befinner sig längre från platsen innebär trycket skador på organ, lungor och sprängda trumhinnor.
Utöver detta är hettan också farlig. Energi kan uppta många former: värme, ljus och kraft för att nämna några. Den energin som inte avges i ljus eller kraft bildas värme. Som tidigare nämnts så kan temperaturen komma upp i miljonbelopp. Hettan förångar de som är närmst och orsakar brännskador på längre avstånd. Omkring 60% av de som omedelbart dog i Hiroshima hade brännskador som dödsorsak.
Men det absolut vanligaste man nämner när man pratar om atombomber är trots allt strålningen. Den ofantliga mängd radioaktiv strålning i form av gamma-och neutronstrålar som släpps ut ger långvariga konsekvenser på den påverkade befolkningen. Strålningen påverkar cellernas struktur då de höga energinivåerna som strålar genom kroppen påverkar atomernas laddning. Detta sätter igång främmande kemiska processer som kan ha långvarig eller direkt effekt. Om en cell utsätts för hög strålning kan denna utföra apoptos dvs programmerad celldöd. Cancer är också en vanlig konsekvens av radioaktiv strålning.
I nutid kan atombomberna i Hiroshima och Nagasaki kännas långt från verkligheten, men atombombens fortsatta existens gör de relevanta idag. Dagens atombomber är både skickligare designade och har betydligt mer forskning bakom dem och deras detonering kan utplåna den värld vi lever i. Trots detta har vi som sagt 15 000 kärnvapen kvar i världen och länder som Kina ökar konstant sitt antal. Frågan om det är värt att behålla kärnvapen kvarstår.