NASA Artemis emblem

Fysik

NASA Artemis

publicerad 8 månader sedan av
Oskar Wendt

Människan landade för första gången på månen år 1969. Efter det avstannade utforskningen av rymden och en resa till Mars blev aldrig av. Men det vill NASA, SpaceX och andra privatägda amerikanska företag ändra på, redan under detta decennium. Det nya rymdprojektet Artemis, annonserat av NASA under 2017, lovar att genomföra en bemannad månlandning under 2024 och därmed ska den första kvinnan och den nästa mannen få gå på månen.

Innan månlandningen ska NASA placera “the lunar Gateway” i omloppsbana runt månen. Den ska bland annat verka som en ny rymdstation genom att privata aktörer ska få utföra experiment och bo där under en kort period. Utöver det ska Gateway också ta emot och lagra olika typer av robotar och mån-bilar som sedan ska skickas vidare till månen, och senare även till Mars.

The Gateway

Artemis övergripande mål är att skapa en sorts rymd-infrastruktur som framtida rymdfarare kan utnyttja. Projektet är tänkt att öppna nya dörrar till fler kommersiella möjligheter i rymden, samtidigt som det bidrar till att människan kan utforska fler himlakroppar i solsystemet. Att bygga och bemanna en månbas som kan klara sig själv utan resurser från jorden är möjligtvis Artemis mest ambitiösa mål. Detta ska uppnås genom “in-situ resource utilization” vilket betyder att man ska använda resurserna och förutsättningarna på månen för att lyckas överleva. 

Problemen som finns med att bygga en sådan bas är just nu mycket kontroversiella inom rymdforskning, och behöver lösas innan 2028 när bemanningen och alla relevanta resurser ska ha skjutits upp. NASA menar att månbasen, och andra initiativ, är de första stegen mot att genomföra bemannade expeditioner till Mars. För att kunna överleva på Mars måste vi först förstå mer om hur man klarar sig på en annan planet med någorlunda liknande förutsättningar. På månen är astronauter bara tre dagar hemifrån, till skillnad från upp mot tre år hemifrån på Mars, och kan bli räddade om en katastrof inträffar. Därmed är månen väl lämpad för att testa alla nya teknologier och utveckla dem vidare, innan ett flertal människoliv är fullständigt beroende av dem. 

För att kunna utföra majoriteten av dessa nya uppdrag har NASA utvecklat Space Launch System (SLS) som ska bära rymdfarkosten Orion, vilken astronauterna ska leva i. Utöver detta planerar NASA att använda raketer från privata aktörer, men enbart för obemannade uppdrag. En av anledningarna till detta är att SLS kan användas tillsammans med ett Launch Abort System (LAS), vilket betyder att astronauterna i Artemis projektet kan räddas om raketen eller något annat går sönder. De privata aktörerna behövs fortfarande för cargo-uppdrag då de kan utföra det arbetet billigare än NASA själva. Detta för att många privata aktörer, som SpaceX, kan återanvända sina raketer, medan SLS är en engångsraket.

Några av NASAs rymdraketer, från Saturn V till Space Launch System (SLS).

Kostnaden för Artemis projektet förväntas bli upp mot 30 miljarder USD (300 miljarder kr).Utan de privata aktörerna hade budgeten behövt vara betydligt större, och därmed inte kunnat bli finansierad. Denna kostnad är bara för att bygga och underhålla en månbas, inte för att ta sig till Mars och göra samma sak. Vissa privata aktörer har planerat hur de ska göra just det, vilket ni kan läsa om i min nästa artikel om SpaceX och Elon Musks plan för Mars.

Källor som användes i den här artikeln