SpaceX kolonisering av Mars

Fysik

SpaceX plan att kolonisera Mars

publicerad 8 månader sedan av
Oskar Wendt

När Elon Musk grundade SpaceX tyckte han inte att NASA gjorde tillräckligt mycket för att utforska vårt solsystem. Detta såg han som ett stort problem då människan inte kommer överleva om jorden blir obeboelig på på grund av klimatkrisen. Musk menar att en av anledningarna till att utforska vårt eget solsystem är att det helt enkelt kan rädda mänskligheten från en säker utrotning.

Under september år 2016 annonserade SpaceX deras mål att ta sig till Mars. Samtidigt gav de ut ett flertal datorgjorda bilder och inspirerade till vidare exploration av rymden, utöver månen. Samtidigt föreslog Musk några olika alternativ för att skapa gynnsamma förhållanden på Mars. Vissa av dem, såsom att spränga atombomber på isarna vid Mars poler, tolkas i dagsläget som PR-trick. En atombomb hade sannerligen släppt ut mycket vatten, som hade avdunstat på grund av det låga trycket på Mars, och därmed gjort atmosfären tjockare, vilket är bra. En sådan sprängning hade dock även haft flera negativa konsekvenser. Kanske främst att spår av liv, som kan finnas i isarna på Mars, hade försvunnit. Inga nuvarande förslag på att förändra miljön på Mars radikalt är allmänt accepterade, men SpaceX och andra privata aktörer försöker forska fram nya metoder. 

För att möjliggöra en koloni på Mars behövdes mycket forskning och innovation, inte minst för att minska kostnaden, men även för att göra det möjligt att landa på Mars och sedan med samma raket flyga tillbaka till jorden. SpaceX lösning blev att bygga en ny sorts rymdfarkost som är mycket starkare och väger mindre, men som också kan återanvändas. Sedan dess har företaget designat en ny rymdfarkost som ska ta hundratals människor till Mars. Under en längre period har de modifierat farkosten men i slutet av 2019 angav de att raketen de ska använda, som heter Starship, är klar för att testas under 2020. Redan under 2023 planeras Starship flyga runt månen för första gången. De åtta platserna ombord är uppköpta av den japanska miljardären Yusaku Maezawa, som även investerat hundratals miljoner i utvecklingen av Starship.

Datorgjord bild av Starship på sin första flygning runt månen.

Starship ska användas för att transportera både människor och utrustning till Mars. SpaceX har planer på att påbörja detta i mitten av det kommande decenniet. Kostnaden för dessa transporter beror främst på raketerna som ska användas, vilket är varför SpaceX fortsätter att sänka kostnaderna för var och en av dem. Innan hette raketen Big Fucking Rocket (BFR) men kallas nu iställer Starship efter ett antal ändringar i dess design. Dessa förändrade flera aerodynamiska interaktioner med atmosfärer och gjorde dem mer gynnsamma, samtidigt som de minskade kostnaden per raket. Uppskjutningarna är planerade att ske vartannat år, då det avstånd som raketen måste färdas blir så litet som möjligt.

Rymd-infrastrukturen som kommer användas i samband med Starships flygningar till Mars och tillbaka.

Starships första flygning till Mars kommer dock inte ha människor ombord. Istället ska material och robotar skickas upp för att lösa ett antal problem innan människor kan överleva på planeten. Dessa problem måste lösas, enbart av robotar, innan människor kan anlända. Isolerade moduler med samma gastryck som på jorden måste byggas, maskindrivna processer som utvinner syre måste startas och vattendepåer måste hittas och kartläggas. Utöver det behöver processer inledas som utvinner raketbränsle som kan användas för att raketerna ska kunna flyga tillbaka och landa på jorden. De båda nämnda processerna kommer ske genom att använda energi från solpaneler som ska placeras på Mars yta. 

Om det första obemannade uppdraget lyckas anländer människor två år därpå när vägen till Mars är så kort som möjligt igen. Därmed kommer den första mänskliga kolonisationen av en annan planet skrivas till historien. Denna första grupp människor kommer bestå av astronauter som förbereder infrastruktur och byggnader på Mars, innan vanliga människor kan besöka och bo på Mars. Astronauterna kommer bygga stora behållare för raketbränsle, en tankstation för raketerna och moduler med gastryck där olika typer av växter kan gro. Moduler med gastryck behövs då trycket på Mars är ungefär en hundradel av vad det är på jorden. Vid ett så lågt tryck kokar kroppsvätskor direkt. Men det lilla trycket är inte det enda som kan döda en människa på Mars. Det finns även globala sandstormar, giftig mark och en ökad mängd strålning. Mars har inte ett lika effektivt magnetfält och därför lyckas även solvindar ta sig till ytan. 

Strålningen är det problem som är svårast att undvika. På grund av den finns det hög risk för ögonsjukdomar, lungskador, ett försvagat immunförsvar och cancer. Utöver strålningen som det finns för mycket av, finns det för lite gravitation. Den är nämligen bara en tredjedel av gravitationen på jorden. Därför kommer astronauter på Mars förlora mycket muskler och benmassa men även, på grund av att hjärtat inte behöver pumpa lika starkt, få ett försvagat hjärta. Man vet inte hur dessa konsekvenser kommer påverka astronauterna som stannar på Mars än, men man vet att det kommer ha förödande konsekvenser för dem som återvänder. Därför åker astronauter som är villiga att offra sina liv för vetenskapen först.

Konceptbild av SpaceX för en koloni på Mars.

Månbasen jag beskrev i min förra artikel är ett övningstillfälle för SpaceX som låter dem reflektera över sina metoder och tekniker och utveckla dem inför deras uppdrag till Mars. Kostnaden för hela uppdraget är kontroversiell, men en definitiv siffra finns inte än. Många kritiker anser att NASA och SpaceX lägger alldeles för mycket resurser på rymden och utforskning, som aldrig kommer påverka det dagliga livet på jorden. På senare tid har dock en ny industri, just nu enbart i teorin, utvecklats: asteoridbrytning. Det vill säga, att utvinna material från asteroider och andra himlakroppar för att sedan använda dem ute i rymden eller föra ner dem på jorden. Alltså har utforskning av rymden en stor betydelse, speciellt när det gäller asteroidbrytning, vilket ni kan läsa om i min nästa artikel. 

Källor som användes i den här artikeln